Skola.
En tanke slog mig nyss. Jag börjar skolan imorgon. Gud vad det här lovet har gått snabbt, även fast jag egentligen inte har gjort någonting.
Mitt lov har egentligen bara bestått av stallet, hästarna, hundarna, shopping, familj och bekanta. Yes, det va mitt lov det!
Har mest umgåtts med min mamma, världens bästa mamma. Det är precis vad hon är. Jag älskar mina föräldrar och det står jag för, verkligen. Jag förstår inte folk som tror att det är "coolt" att hata sina föräldrar. Det är ju ändå dom som har skapat än. Såg på spårlöst för någon dag sen, och för er som inte vet så är det ett program där dom söker upp personer som är så kallat spårlöst borta. I det avsnittet så letade dom i alla fall upp en svensk/japansk killes pappa. Killen vart adopterad när han var ungefär 1år. Men till saken nu då. Den där killen som hetta Anders då, han hittade sin biologiska pappa i Japan efter många om och men. Han ville träffa honom en gång för att se hur han såg ut, hur han hade det, men främst så ville Anders berätta för sin pappa att han inte var arg eller någonting och att han fortfarande älskade honom. Det var väldigt rörande att se, fick nästan tårar i ögonen själv. Det är så en familj ska vara! Hur långt ifrån eller nära varandra man befinner sig.
Oj, inlägget som skulle handla om lovet förvandlades snabbt till någonting annat. Så det kan gå.
Mitt lov har egentligen bara bestått av stallet, hästarna, hundarna, shopping, familj och bekanta. Yes, det va mitt lov det!
Har mest umgåtts med min mamma, världens bästa mamma. Det är precis vad hon är. Jag älskar mina föräldrar och det står jag för, verkligen. Jag förstår inte folk som tror att det är "coolt" att hata sina föräldrar. Det är ju ändå dom som har skapat än. Såg på spårlöst för någon dag sen, och för er som inte vet så är det ett program där dom söker upp personer som är så kallat spårlöst borta. I det avsnittet så letade dom i alla fall upp en svensk/japansk killes pappa. Killen vart adopterad när han var ungefär 1år. Men till saken nu då. Den där killen som hetta Anders då, han hittade sin biologiska pappa i Japan efter många om och men. Han ville träffa honom en gång för att se hur han såg ut, hur han hade det, men främst så ville Anders berätta för sin pappa att han inte var arg eller någonting och att han fortfarande älskade honom. Det var väldigt rörande att se, fick nästan tårar i ögonen själv. Det är så en familj ska vara! Hur långt ifrån eller nära varandra man befinner sig.
Oj, inlägget som skulle handla om lovet förvandlades snabbt till någonting annat. Så det kan gå.
Just continue to smile!
Nothing become better with tears.
Nothing become better with tears.
Kommentarer
Postat av: emmali
Du, jag kollade också på det programmet.. Men var det inte i Thailand? Eftersom dom åkte till Bangkok, och det ligger väl i Thailand, om jag inte är helt ute och cyklar? :p Tyckte inte dom var det minsta lik japaner heller, för den delen. xD Men programmet fick iallafall ett lyckligt slut, och det är alltid kul :)
Postat av: Felicia
Jag håller med, det är inte ett dugg coolt att hata sina föräldrar. Min mamma är en av de viktigaste personerna i mitt liv och hon känner mig bäst, varför hata en person som är så viktig i livet? Sjukt onödigt!
Trackback
